Leif börjar bli rutinerad som assisterande tränare i Jula damlag, han går nu in i ytterligare en ny tränarkonstellation. 

Han är en svår typ om man sitter i sportgruppen och på hösten ska prata nästa säsong. Det brukar nämligen ta 2-3 månader för Leif att haspla ur sig ett JA. Men när träningstiderna i januari börjar läggas då brukar det tillslut lösa sig. Vår känsla är att lock och pock inte funkar på Leif, det som driver honom är viljan att julas damer ska ha en bra verksamhet. Vi är glada och det är toppen att vi fått Leif som assisterande (minst) ett år till.

Här får ni helt kort Leifs syn på damlaget.

Du går in på din femte säsong som assisterande, måste vara ett kul gäng att hållas med?

Ja, det är ett kul gäng . Jag halkade väl in på ett bananskal för fem år sedan, skulle bara hjälpa till. Sen blev det något år till.

Två barn, jobb och bosatt i Tidan, vad driver dig att "pendla" till Ullervad på kvällar och helger mm?

Ja vad är det som driver en? Har hållit på med damfotboll sen 1990 så det är svårt att sluta. Glädjen från spelarna gör det lättare att åka milen.

Det senaste året har du börjat höras mer på kanten, har du på äldre dagar blivit hetsigare i matchsituationer?

Det tycker du. Kanske mörkat lite, finns en ulv i fårakläder!  

Vilka förhoppningar har du på säsongen 2018?

En utmaning som går galant om vi gör vårt jobb på planen.

Floby på söndag, vad tror du om det och vad vill du se jämfört med matchen i lördags?

Floby borta kommer gå bra, men bara om man gör jobbet. Senast mot Igelstorp var det lite underskattning. I bland så blir det för mycket allvar, man vill för mycket så det låser sig för tjejerna.

Tack Leif!

Kör så det ryker!